Luyện nghe bài hát Fattig Bonddräng

Jag är fattig bonddräng, men jag ändå.
Dagar och kommer, medan jag knogar på.
Harvar, sår och plöjer, mockar, och bär.
Går bak mina oxar, hojtar och svär.

Jag är fattig bonddräng, och jag tuggar snus.
Och när kommer, vill jag ta mig ett rus.
Sen, jag blitt livad vill jag tampas och slåss.
Vila hos en flicka jag också, förstås.

Sen, så kommer sönda'n, och då vill präst,
att jag ska i kyrkan, men då jag mest.
Prästen kan väl sova hela men,
för en fattig bonddräng, knoget igen.

Så går hela veckan, alla och år.
Jag med min lie, och jag plöjer och sår.
Jag kör mina oxar och jag hässjar hö.
Harvar, gnor och trälar, och till ska jag dö.

där, fattig bonddräng invid Himmelens port.
Lite rädd och för de synder jag gjort.
Man ska inte supa, hålls med och slåss.
Herren, Gud i Himlen, är missnöjd förstås.

Men, då Herren: Fattig bonddräng, kom hit.
Jag har sett din och ditt eviga slit.
Därför, fattig bonddräng, är Du här.
Därför, bonddräng, skall Du vara mig när.

Åh, jag, fattig bonddräng står så still Gud.
Och sen klär han på mig den mest skrud.
Nu Du, säger Herren, är arbete slut.
Nu Du, bonddräng, nu får Du vila ut.