Luyện nghe bài hát Fattig Bonddräng

Jag är bonddräng, men jag lever ändå.
Dagar och kommer, medan jag knogar på.
Harvar, och plöjer, mockar, gräver och bär.
Går bak mina oxar, visslar och svär.

Jag är fattig bonddräng, och jag mitt snus.
Och lörda'n kommer, vill jag ta mig ett rus.
Sen, när jag blitt livad jag tampas och slåss.
hos en flicka vill jag också, förstås.

Sen, så sönda'n, och då vill våran präst,
att jag ska i kyrkan, men då jag mest.
kan väl sova hela måndagen men,
för en fattig bonddräng, börjar igen.

Så går veckan, alla dagar och år.
Jag går med min lie, och jag och sår.
Jag kör oxar och jag hässjar mitt hö.
Harvar, gnor och trälar, och till ska jag dö.

Står där, fattig bonddräng Himmelens port.
Lite rädd och ledsen de synder jag gjort.
Man ska inte supa, med flickor och slåss.
Herren, Gud i Himlen, är missnöjd förstås.

Men, då säger Herren: bonddräng, kom hit.
Jag har sett din och ditt eviga slit.
Därför, bonddräng, är Du välkommen här.
Därför, fattig bonddräng, skall Du mig när.

Åh, jag, fattig bonddräng så still inför Gud.
Och sen han på mig den mest snövita skrud.
Nu Du, säger Herren, är arbete slut.
Nu Du, bonddräng, nu får Du vila ut.