Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser av sommarns alla blommor.
Nu surrar bin, och fåglar överallt.
Nu stryker vinden genom höga kronor
Men I min trädgård är det visset, och kallt.
Här är det risigt och förvuxet, och snårigt
Och lika hopplöst och grått som I mitt bröst.
Därute det av sommarns alla dofter.
Där är det sommar, men här är det höst.
Jag levde lycklig med dig och mina katter
Ett liv I synd och omsorg att bli frälst.
Försonad med min karaktär, för jag har
Kunnat säga nej någonting som helst.
Och aldrig nekat mig det ena andra,
Och levat livet, tills jag en dag.
Det med att do bedrog mig med en annan,
En som do sa var mycket än jag.
Vårt gräl tog veckor, ropen blandades med
Och jag blev grundligt jämförd med din fina
do bekände att han givit dig på båten
Då det dödstyst här I trädgården igen!
Ifrån den blev den mannen dubbelt hatad
Han hade lekt med dig, med oss ett slag
Och jag, jag kände det som jag var ratad
Jag ville slåss, och gick mot mitt nederlag
Jag hade hammaren under kavajen
När han kom ut I och sa: God dag!
Kom in och dig ner en stund så får vi prata!
Jag bara stammade, nu minns jag vad...
Och jag blev bjuden på cognac och på
Och inte få mig till att säga nej!
Och när vi skiljdes var vi och bundis
Och jag tog saker som do med hem till dig!
Jag går omkring I mitt pompeji, ruiner
Och jag trampar runt I resterna utav liv
Men do skall aldrig ge mig om sekiner
Och aldrig do bli en annans tidsfördriv!
Nej, åt det gamla skall vi binda kransar
Och ta liv och mina katter som de är.
Och trots all kärleksbrist och trasighet och
Dig jag älska livet ut, dig har jag kär!