Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser ängarna av alla blommor.
Nu bin, och fåglar sjunger överallt.
Nu stryker vinden genom höga kronor
Men I min är det visset, mörkt och kallt.
Här är det risigt och förvuxet, och snårigt
Och hopplöst trist och grått som I mitt bröst.
Därute det av sommarns alla dofter.
Där är det sommar, men här är det höst.
Jag levde här med dig och mina katter
Ett liv I synd och utan att bli frälst.
Försonad med min karaktär, för jag har
säga nej till någonting som helst.
Och aldrig mig det ena eller andra,
Och livet, tills jag krossades en dag.
Det börja med att do mig med en annan,
En som do sa var finare än jag.
Vårt tog veckor, ropen blandades med gråten
Och jag blev grundligt jämförd med din fina
do bekände att han givit dig på båten
Då blev det dödstyst I trädgården igen!
Ifrån den stunden den mannen dubbelt hatad
Han hade lekt med dig, med oss ett slag
Och jag, jag det som även jag var ratad
Jag ville slåss, och mot mitt livs nederlag
Jag hade hammaren beredd under
När han kom ut I och sa: God dag!
Kom in och slå dig ner en så får vi prata!
Jag bara stammade, nu minns jag vad...
Och jag blev bjuden på cognac och på
Och kunde inte få mig till att nej!
Och när vi var vi bästisar och bundis
Och jag tog som do glömt med hem till dig!
Jag går omkring I mitt pompeji, bland
Och jag runt I resterna utav vårt liv
Men do skall aldrig ge mig om sekiner
Och aldrig skall do bli en tidsfördriv!
Nej, åt det gamla skall vi binda vackra
Och ta vårt liv och mina som de är.
Och all kärleksbrist och trasighet och fransar;
Dig skall jag älska ut, dig har jag kär!