Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser av sommarns alla blommor.
Nu bin, och fåglar sjunger överallt.
Nu stryker genom trädens höga kronor
men i min trädgård är det visset, och kallt.
är det risigt och förvuxet, fult och snårigt
och lika hopplöst grått och som i mitt bröst.
Därute det av sommarns alla dofter.
är det sommar, men här inne är det höst.

Jag levde lycklig med dig och mina katter
ett liv i och utan omsorg att bli frälst.
Försonad med min karaktär, jag har aldrig
förmot att säga nej till som helst.
Och inte mig det ena eller andra,
och levat livet, jag krossades en dag.
Det börja med att du mig med en annan,
en som du sa var finare än jag.

Vårt gräl tog veckor, blandades med gråten
och jag grundligt jämförd med din fina vän
Tills du att hon givit dig på boten
Då blev det här i trädgården igen!
Ifrån den blev den kvinnan dubbelt hatad
Hon lekt med dig, med oss ett litet slag
Och tänkt jag kände det som även jag var
Jag slåss, och gick mot mitt livs nederlag

Jag kom med hammaren beredd under min
När hon kom ut i och sa: God dag!
Kom in och slå dig ner en stund så vi prata!
Jag bara stammade, nu jag inte vad...
Och jag blev på likör och cigarreller
och kunde få mig till att säga nej!
Och när vi skiljdes var vi och bundis
och jag tog saker som du med hem till dig!

Jag går omkring i mitt pompej, i bland
och jag trampar i resterna utav vårt liv
Men du skall aldrig ge mig pikar om
och skall du bli en annans tidsfördriv!
Nej, åt det gamla skall vi vackra kransar
och ta liv och mina katter som de är.
Och trots all kärleksbrist och trasighet och
Dig skall jag livet ut, dig har jag kär!