Luyện nghe bài hát Trubbel

Nu lyser ängarna av sommarns blommor.
Nu surrar bin, och sjunger överallt.
Nu vinden genom trädens höga kronor
men i min är det visset, mörkt och kallt.
Här är det risigt och förvuxet, fult och
och lika hopplöst och trist som i mitt bröst.
Därute doftar det av sommarns dofter.
Där är det sommar, men inne är det höst.

Jag levde lycklig med dig och mina katter
ett liv i synd och utan att bli frälst.
Försonad med min karaktär, för jag har
förmott att säga nej till som helst.
Och aldrig nekat mig det ena andra,
och levat livet, jag krossades en dag.
Det börja med att du mig med en annan,
en som du sa var mycket än jag.

gräl tog veckor, ropen blandades med gråten
och jag blev grundligt jämförd med din vän
Tills du att hon givit dig på båten
Då blev det här i trädgården igen!
Ifrån den stunden var den kvinnan hatad
Hon lekt med dig, med oss ett litet slag
Och ja jag kände det som jag var ratad
Jag ville slåss, och gick mot mitt livs

Jag kom med hammaren beredd min kappa
När hon kom ut i och sa: God dag!
Kom in och slå dig ner en så får vi prata!
Jag bara stammade, nu jag inte vad...
Och jag blev på likör och cigarriller
och kunde få mig till att säga nej!
Och när vi skiljdes var vi och bundis
och jag tog saker som du med hem till dig!

Jag går i mitt pompej, i bland ruiner
och jag traskar runt i resterna utav liv
Men du skall aldrig ge mig pikar om
och aldrig skall du bli en tidsfördriv!
Nej, åt det gamla vi binda vackra kransar
och ta vårt liv och mina som de är.
Och trots all och trasighet och fransar
Dig jag älska livet ut, dig har jag kär!