Okej.. historia.. Yeah.
Hon var sjutton år, 45 lätt, skinn och ben Men spegeln upp det positiva som hon ser Lämna mig ifred för jag inte mer Två, fingrar i halsen - hostar upp problem
så, spottar ut skam, hon med en fiende med en nattsvart känsla så vidrig, men Känns som döden knackar på man är ensam Jag skär mig själv att rymma ifrån den känslan
Tänk dig en massa människor som runt dig och pekar ut alla fel som ett mönster Därför stannar jag hemma, låser in mig på det känns tryggare - världen genom mitt fönster.
Har dåligt med pengar, kan följa trenderna och man inte det så försvinner de flesta vännerna sömnlös, hoppade av första chansen det fick så jag mår idag.
Ref x2: Du är som du är, du måste vara som du var. Det är knappast fel på dig, det är fel hur världen är Knyt båda nävarna och på nåt bra innerst inne vet dom om att dom har fel och du är underbar.
Har en som är världens största egoist Han blev i alkoholen, tar familjen sist Jag skulle vilja säga att jag inte bryr mig ett En ensam fågel som bär på tok för kvist.
Våra liv kan tomma och iscensatta tänk om vi redan är döda, istället vi straffas det äter upp mig inifrån, ligger i respirator så skadad och
Den lilla tjejen är försvunnen Blicken är tom, 17 är ba' mörker Varför spegeln ett spel mot mig? Varför gråter livet, när döden alltid ler mot
Hur ska jag mig i sociala sammanhang, kroppen har panik och hjärnan vill spela på samma band? Jag hatar att jag hatar mig, är trött på att trött, förför mig varje dag jag kliver upp
Ref x2: Du är som du är, du måste vara som du var. Det är fel på dig, det är fel i världen här idag Knyt båda och fokusera på nåt bra för innerst vet dom om att dom har fel och du är underbar.
Det känns som första dagen i ja, fast varje dag nervositeten kidnappar min fram och tillbaks om jag kunde lita på mig själv och söka svar då kanske ni skulle se mig som någon som var bra
en osynlig 17-åring vore allas men på det sättet det skeppet har gått på grund låt mig inte själv idag igen mig inte möta mina tankar som följer mig hem
blickarna i korridoren är som i låren det är sånt som får mig att överväga till båren tonåren, som vara något bra varför de på mig när mobbarna får vara kvar?
Men jag förstår dem, det måste mitt fel det måste va' äckliga jag som sätter mig i spel det finns ingenting som går upp, allting ner bäst jag smyger in på rummet och mitt brev.
Ref x2: Du är vacker som du är, du vara som du var. Det är knappast fel på dig, det är fel i världen idag båda nävarna och fokusera på nåt bra för inne vet dom om att dom har fel och du är underbar.